Trauman i barndomen har stora negativa konsekvenser för personlighets-utvecklingen, särskilt om traumatiseringen sker upprepade gånger och inom anknytningsrelationerna. Enstaka traumatiska händelser har en annan påverkan och behöver inte omfatta hela personligheten. Hur ett enskilt trauma tas om hand av psyket beror på vilket känslomässigt stöd barnet kan få av sin omgivning. Traumat kapslas ofta in och fortsätter att påverka i det fördolda ändå upp i vuxenlivet.

Författare: Cécile Loetz and Jakob Muller, Översättning: Stephan Hau,
Svensk textbearbetning: Teresa Allzén, Teci Hill

Referenser:

Acheson, R. (2021) Research digest: Therapeutic work with children and adolescents who have experienced trauma. Journal of Child Psychotherapy 47:499-512

Breidenstine, A.S., Bailey, L.O., Zeanah, C.H. et al. Attachment and Trauma in Early Childhood: A Review. Journ Child Adol Trauma 4, 274–290 (2011). https://doi.org/10.1080/19361521.2011.609155

Markese, S. (2011) Dyadic Trauma in Infancy and Early Childhood: Review of the Literature. Journal of Infant, Child & Adolescent Psychotherapy 10:341-378

Wennerberg, T. (2010). Vi är våra relationer : om anknytning, trauma och dissociation. Natur Kultur Akademisk

Wright, S. (2016). Dancing between Hope and Despair: Trauma, Attachment and the Therapeutic Relationship, Palgrave