Vi föds utrustade med en uppsättning grundaffekter som den ursprungliga formen av kommunikation både inåt och utåt. Affekterna förmedlas kroppsligt genom inre förnimmelser som reaktioner på vår yttre och inre miljö, t ex smärta, oljud eller fin beröring. Utåt uttrycks de genom minspel, ögonkontakt, olika läten och rörelser. Så småningom även i tal och skrift. De berättar för oss själva och andra hur vi har det i världen och vad vi behöver. Vi människor är utvecklade för att läsa av och tolka varandras affektuttryck för att förstå varandra och därigenom trygga vår överlevnad både som individer och socialt. Affekter utlöses automatiskt. De kan utvecklas till känslor när de upplevs medvetet, kan särskiljas och få ett namn. Under utvecklingens gång kombineras affekter, känslor och personliga sammanhang och blir till emotioner. Det emotionella fungerandet bär både subjektiva och objektiva, biologiska, psykologiska och personliga förtecken.

Textförfattare: Viola Argus-Zivaljic

Redaktör: Teresa Allzén

Referenslitteratur:

Argus-Zivaljic, V. (2018). Dynamiska korttidsterapier – En introduction. Lund: Studentlitteratur

Argus-Zivaljic, V. (2022). Affektskolan – Att lära sig om känslor. Borell förlag

Fox, E. (2008) Emotion science. Hampshire and New York: Palgrave Macmillan

Freud, S. & Breuer, J. (1895/1995). Studies on Hysteria/Studier I hysteri. Stockholm: Natur och Kultur

Havnesköld, L. & Risholm-Mothander, P. (2009). Utvecklingspsykologi: Psykodynamisk teori i nya perspektiv. Stockholm: Liber.

Killingmo, B. & Gullestad, S. (2011). Undertexten: psykoanalytisk terapi i praktiken. Stockholm: Liber

Magnavita, J. (2006). Emotion in short-term psychotherapy: an introduction, Journal of Clinical Psychology; in session, 62(5), s. 517-522

Tomkins, S. (1962/1992, 1963/1992, 1991, 1992). Affect, imagery and consciousness. Vol. 1, Vol. II, Vol. III, Vol. IV. New York: Springer.